Carpe diem

Någon som har en man till mig

Han ska vara längre än mig, muskulös och manlig kropp, gärna med härliga arbetar armar och händer. Mörkt kort hår och blåa vackra ögon och ett bländande charmigt leende önskas också. Nordisk härkomst är att föredra. 

Han ska ha humor, vara omtänksam, stabil i sig själv, veta vad han vill här i livet och vara i psykiskbalans.  En man som har bra kommunikationsförmåga och kan uttrycka sina behov likväl som han är intresserad av mig och hur jag vill leva mitt liv, vilka värderingar jag har i livet och vilka behov jag har. En man som har någorulnda samma värderingar som jag  i livet och respektera varandras olikheter och ser dom som en möjlighet.  En man som dela många av mina framtida drömmar men även har sina egna. En man som har sina intressen och vänner kvar och tycker att det är helt ok att göra saker var och en på varsit håll. En man som jag kan känna mig helt trygg med och som har samma värderingar på trohet som jag. En man som älskar mig för den person jag är.  Han ska vara ömsint, vårdande och kärleksfull och gilla att gå hand i hand på stan, gilla närhet. Gärna en obotlig romantiker som gillar att hitta på saker och överraskningar.

 En man med ordnad ekonomi, stabil grund att stå på.  Ett plus är ju mc-kort (ja givetvis vanligt körkort å) och hoj.  En man som äger eller kan tänka sig att flytta till hus. Barnkär ska han givetvis vara, egna barn är inga hinder och ska man drömma fritt ska han ha barn i sonens ålder gärna då en/flera kille/killar.

Hmm tror ni att jag har glömt nått?? det har jag säkert och jag börjar bli rätt kräsen eller rättare sagt jag börjar veta vad jag faktiskt vill ha och värderar hos en partner.

Någon som har en sådan man över till mig?

Vakna på riktigt bra humör och ett leende på läpparna efter en riktig god nattsömn. Ska greja lite hemma innan jag styr kosen mot sonens farmor för att träffa mitt charmtroll som jag inte sett sedan förra fredagen (förutom en kort stund i onsdags).

Jag är nöjd och stolt över mitt aggerande igår och idag tänker jag tillbaka med ett lugn att det är det ända rätta jag gjorde. Jag kan inte ta ansvar för någon annans beetende och mående, jag kan förstå att människor mår dåligt och för den delen acceptera jag inte saker. Jag är jag och du är du och vi lever alla på våra egna planeter och i våra egna verkligheter.  Det är väl därför man säger att det alltid finns två sanningar när det bla kommer till relationer och separationer.  Vi är olika personligheter och vi har olika ryggsäckar med oss och det är upp till var och en vad man väljer att göra med sina erfarenheter, rädslor mm.  Jag vet iallafall att det som finns i min ryggsäck som hindrar mig från att leva fullt ut ska bort och jag är på väldigt god väg.

Tajm att sätta fart och ut och njuta av solen, ser ut att bli sämre väder framåt mitten av nästa vecka. Vi får nog funder om vad vi ska göra efter avslutningen på Torsdag med barnen. Känner jag min son rätt så åker han gladeligen till badhuset och plaskar runt. Det är den årliga golftureringen med jobbet den kvällen också, tror jag står över den delen då det ska bli regn, jag har sonen och så är det nog inte så lämpligt att spela golf med ryggen som inte är 100 % bra ännu.

Idag tog jag mig vidare i ett av livets vägskäl som jag stått och stampat vid ett tag.  Jag valde den vackra vägen som är bäst för mig och kommer fortsätta att ge mig ett lyckligt liv.  Ibland vill man för mycket och jag har lärt mig att psyket säger om och om till en att man ska ändra saker tills man faktiskt lyssnar. För mig kom beslutet fort igår kväll genom en situation som fick mig att tappa hakan av förvåning att en människa som säger sig vara min vän kan bete sig som denne gjorde mot mig. Det i kombination med flera saker gjort valet rätt lätt att lyfta luren idag och tala om lugnt att vi ska inte ha kontakt något mer. Jag gå ur detta stolt och med rak rygg, har lärt mig massor om mig sjäv och andras betenden under dom månader som varit och jag vet också att det inte är jag som har problemen denna gång.

 Givetvis känns det ledsamt och jag valde att ta på mig min offerkofta en liten stund på eftermiddagen och var riktigt arg och ledsen och fundera på varför någon kan behandla en annan person så där och varför händer det igen. Efter den stunden somna jag in skönt en timme och vakna hungrig. Hoppa festen som jag var bjuden på ikväll för jag kände att jag inte tillför så mycket idag. Har nyss kommit hem efter en prommenad i femkilometers spåret med en god vän och jag känner mig lugn, harmonisk och stark.

Livet rullar vidare och jag vet precis vad jag vill och vart jag ska nå, så nu är det bara att tag i nästa del i min utveckling, ska ta lite mer plats och känna mig bekväm i det, så omgivingen får passa lite nu .

Ha en underbart fin lördagskväll