Känslor
Idag är det mycket känslor, ja inte bara i dag börja redan i fredagskväll tyvärr :S . Glad i hågen knalla jag ut på AW med mina kära vänner och innan jag ens hunnit komma fram till entren blir jag ur spel känslomässigt. Jag var så säker på att den här kvällen ute skulle bli rolig och lättsam och vem är det då jag ser sittandes på terrasen med en bunta andra kollegor om inte vännen. Han skulle jobba natt och jag skulle inte träffa honom jag var ju säker på det. Inte oväntat hamnar vi vid deras bord och jag håller skenet uppe och prata lite med han och mer med mina kollegor runt om. Efter ett tag går vi och rockar loss på dansgolvet och lämnar killarna bakom oss, trodde jag ja 
. Det känslor som kom tillbaka som en orkan som jag döljt otroligt bra bara var tillbaka när vi träffa dom på terrasen igen och där sitter en fd kollega med dom. Jag vet att jag är otroligt löjlig som reagera på en sådan här sak när vännen lägger upp armen bakom henne, inte runt om henne utan bara bakom. Det kan betyda vad som helst så det var med lättnad jag gick där ifrån med mina vänner för att besöka en annan nattklubb. Den lyckan vara dock inte så länge för straxt där på har vi dom bakom oss i kön och jag bara kände låt mig få vara ifred, låt mig få gå ut själv, gå någon annastan vilket jag givetvis inte sa till dem. Kvällen går vidare och rätt som det är är det någon som pilla mig på ryggen och där han pratandes med en barndomsvän till han som är en fd kollega till mig. Resten av kvällen gjorde jag mitt bästa att ignorrera han och jag åkte hem ett par timmar före klubben stängde.
Igår bubbla ännu mer känslor upp imig, var ju säker på att även fast jag tycker om honom och det fanns lite känslor kvar så var jag på rätt väg. Sorry gumman, du har bara förträngt och gömt dom väldigt djupt inne . Har inte fått utlopp för dom känslorna som bubblar upp i mig just nu, haft min mor här på besök och sonen är hemma. Ska snart ta mig en dusch och låta tårarna få flöda, rinna ner för mitt ansikte gömt i duschens strålar.
Jag har skickat ett mail till vänne idag där jag fråga vad jag ska göra med tack-för-hjälpen-presenten jag köpt till han eftersom han återigen inte svarat på mitt sms. Jag berättar öppet och ärligt att jag drar mig undan och inte orkar vara en aktiv vän med han just nu och pga de känslor som bubblar upp. Berättar att jag vill vidare och vad jag vill i mitt liv och att jag vet att han sagt nej till mig två ggr redan och ville han ha mig skulle han sett till att få mig igen. Talar också om att jag blir ledsen att han inte svara på mina sms, det är mitt kommunikationssätt ofta om han vill kommunicera på något annat sätt är det ok för honom, bara det inte är tystnaden. Struntar fullständigt i vad han tycker om mig efter det här, för mig hjälper det att bearbeta det jag gått med inom mig tydligen allt för länge. Så orden bryt ihop, gråt, slicka såren och resa mig stark igen stämmer i det mailet, det är precis vad jag ska göra. Skönt att få ett andrum på några dagar där jag vet att jag inte behöver träffa honom på några dagar på jobbet. En så länge har jag inte fått någon respons på sms eller mail även fast jag bad om det och för mig personligen är inte det en schyst vän om det inte finns en bra förklaring.
Nu påbörjar jag fas ett, bryt ihop, tajm att hoppa i duschen för att se om jag kan känna mig något friskare och piggar, halvklen och ont i halsen med massa känslor som behöver komma ut.