Botten resultat
Tror John Blund glömde bort mig igår kväll, det var inte många minutrar sömn jag fick ihop inatt. Det var varmt, tankar snurra, grannar som klampa omkring, en son som ska tas upp och kissas mitt i natten och när jag lykades slå igen dom vackra blå så vakna jag staxt där på av ett stort brak. For upp livrädd ur sängen och funder vad som hände, det första jag gjorde var att gå in till sonen och titta så inte han har trillat ur sängen. Hitta inte orsaken och gick tillbaka till sängen och snurrar runt rastlöst bland lakana. I morse hitta jag dock orsaken till braket, min fina mc-tavla har krachat i golvet skruv och allt har lossnat från väggen.
Kände efter jag lämnat sonen att det var för mycket obearbetat som legat länge och väntat som rörts upp i och med breket med vännen att jag bara styrde kosen hem och bröt ihop. Funderingar kring det, funderingar och massor av känslor runt min ska familj som rörts upp dom sista dagarna igen som ett stort dammoln. Jag vet att jag kommer komma hit då och då för det är väldigt mycket känslor i dom besluten jag tagit och det är bara att acceptera känslorna och det blir längre och längre mellan varven. Men idag känner jag att livet är orättvist, varför måste jag varit utsatt för det jag har varit utsatt för, samtidigt så vet jag också att jag är den starke för jag vågar faktiskt se mig sjläv och göra nått åt det.
Så visst är det stora offerkoftan på idag, för jag känner mig ensam och funderar på när ska jag få möta en partner som är bara till mig som är stabil och trygg. Visst drog jag stor lärdom om mig själv i det sista förhållandet och det har jag stor kredit för i framtiden. Just nu vill jag bara ha en stor trygg famn att krypa in i och bara få vara den lilla jag som jag känner mig just nu och då börjar dom tankarna att man längtar tillbaka. Och det är inte sant på det sättet, hade det varit bra hade jag givetvis velat tillbaka men inte som det är nu, det är ju inte ett sådant förhållande jag vill ha. Jag är jättestolt att jag tog steget bort ifrån personen ifråga även fast jag ångrar idag att jag inte ställde karln mot väggen, fast det hade nog inte hjälpt snarare förvärrat det, jag går ur detta med världighet.
Tur att jag har så goa vänner, har pratat med en på msn och en via mail och bara få vräka ur sig vad som faktiskt trycker en och veta att dom finns där för mig utan att dömma mig hjälper mig. En av mina vänner är på intåg och ska äta lunch med mig och det känns skönt, sen ska jag försöka sova ifatt lite av min förlorade nattsömn, försökte en stund på fm men det gick inget vidare. Imorgon är en annan dag och då är jag starkare igen och ser saker mer positivt. Vet vilka verktyg jag ska använda mig av för att vända detta så det är bara ta tag i det hela igen. Och jag har börjat lära mig att acceptera dessa tankar när dom kommer istället för att slå bort dom, visst har jag haft den onde och den gode på varsin axel
igen men dom får hållas känns det som, får väl slå dövörat till. Låna en bild ur en god vänns blogg som är så bra som jag ska ha med mig fortsatt idag (ja även i framtiden.
