En stor famn
Är helt slut efter dagen, givetvis är det mest synd om sonen. Det är väldiga känslostormar här just nu ska försöka få han i säng för att titta film och sen sova. Själv är jag helt slut, just nu skulle jag bara vilja krypa ihop i en varm trygg famn och låta tårarna få flöda. Det som hände idag vill jag inte göra om igen, aldrig aldrig. Just nu är jag mentaltslut (tillfällig svacka) det gör så ont i mitt mammahjärta just nu. Ber om lite lite styrka att härda ut och behålla lugnet tills vi fått slagit ihop våra vackra blå för natten. Imorgon är allt bättre och vi är pigga och glada. Är så trött att jag inte är hungir och allt jag fått i mig under dagen är en hamburgare, ska tugga i mig några hårdmackor senare för att få något i magen. X:t har varit en klippa idag och vi har samarbetat otroligt bra, igen. Nu skulle jag dock behöva någon annans vuxen stöd och bara få känna omtyckt och få lite omvårdnad. Tajm att ta tag i en sonen som just nu blir störd och inte kan bygga lego för jag skriver på tangentborde, ja ni förstår säkert läget. Jag låter det vara för i dag en vanlig dag accepterar jag inte att han beter sig illa idag har jag 100 % förståelse för det svallar och han inte sjäv förstår varför
