Vilken pers!
Vart en lång dag på vårdcentralen för våran del idag. Börja med att vänta närmare två timmar på att få komma in till sköterskan. Tydligen går dom inte efter turordning utan dom bedömmer hur akut det är. Nåväl under tiden hann sonens far sluta sig till sällskapet, som tur är säger jag nu. Sköterskan titta snabbt och skicka oss viadre med sonens fot till en läkare. Sen börjar persen för den lille lille stickan som fanns kvar hade starta en infektion i foten och ut skulle den på något sätt. Tyvärr vart sonen hysteriskt rädd för allt som hade med smärta och verktyg att göra. När inte bedövningsalvan verkade tillräckligt blev det bedövningsspurat. Första delen av dagen på vc sluta med att sonen fick lugnande tabletter och vi åkte iväg och åt för att återkomma igen.
Trodde i min enfald att tabletterna kommer funka för sonen såg rätt lullig ut och sa att han kände sig bortdomnad och såg dubbelt av saker. Gick bra tills det var dags för ett nytt försök då vart han hysterisk. Till slut fick vi gå ut och vänta igen för doktorn har ju fler patienter att ta hand om. Kom en ny läkare och en ny sköterska och tog hand om oss till slut. Mera bedövningsalva och en helt slut son. Dock vart det hysteriskt igen när det var dags, vi var tvungen att hålla i den stackarn. Försökte flera ggr prata han till rätta utan framgång. Klart att om man är så rädd som han var så tror man att det gör ont även fast bedövningen gjort sitt.
Nu är vi hemma igen efter ett besök på leksaksaffären, båda är väldigt slut. Jag har en son som pendlar mellan att le till att bli arg till att bli ledsen. Förstår helt klart hans känslovallningar, tuff dag och medicien gör säkert sitt. Gör enormt ont i mammahjärtat att behöva tvinga sitt barn till något när denne är rädd, ibland har man dock inga val. Ut skulle stickan och ut kom den, en ytte pytte liten sak som ställt till så mycket besvär.
Nu råder badförbud tills allt är läkt, blir plastpåse på foten vid duschning osv osv. I kväll råder en väldigt lugn kväll här hemma. Mormor fick komma en dag senare även fast sonen ville att hon skulle dyka upp idag. Det är jag som sa nej för jag är för trött och jag tror att vi bara behöver ta det väldigt lugnt och vila. Hoppas i min enfald att detta trauma inte gjort så att han blir hysteriskt rädd för att gå till vc i framtiden.
Ha en fin kväll!